Jaha, så var det näst sista arbetsdagen på Fextronics-enheten i Östersund. Imorgon är det sista dagen för mig som så passande avslutas men den sista personalfesten. Den ser jag fram emot. Många har ju redan slutat och många av dom hann man inte säga "adjö och lycka till" till så jag hoppas att just dom är några av de 350 som köpt biljetter till festen. Jag antar att det kommer att bli en lite annorlunda stämning denna gång än vad det brukar på dessa trevliga evenemang.
Nu känns det mycket definitivt att vi ska lägga ner! Produktionen är slut och alla stackare som nu är kvar här jobbar med att packa ihop utrustning som antingen ska till andra producerande enheter eller som ska till skrotning. Vad som kommer att hända med den 24000 m2 stora lokalen är fortfarande oklart.
Många minnen blixtrar förbi när man sätter sig ner en stund och släpper tankarna fritt. Och egentligen är det ju bara positiva minnen...allihop! Vilket gör en än mer sentimental. För mig, 24 år inom dessa väggar med varierande och utvecklande arbetsuppgifter. Och nu ska man kastas ut i den oroliga världen utanför. Nu är jag inte den som oroar mig i onödan men en sak är säker, och det är att allt kommer att bli annorlunda. Och det gäller för alla stjärnor som jobbat här.
Och om man tänker till ännu mer så är det ju alla dessa stjärnor som lyst upp tillvaron här på arbetsplatsen så att man trivts så bra som man bara kunnat under denna tid. Det känns som att det är de man kommer att sakna allra mest, den helt fantastiska sammanhållningen och engagemanget som vi haft och som helt klart varit denna fabriks främsta styrka!
Men nu är det slut på denna era. Dags att söka nya stjärnhimlar att smälta in i. Bara man tar sig genom åskmolnen som hänger i vägen så kommer man nog dit, det är nog bara en fråga om när...
